7:an för mig betygsmässigt om man summerar ihop allt, blev inte riktigt som jag hade tänkt mig... fast bättre blev det men inte fullt ut som jag hade hoppats på. Känslan av att konstant kämpa mig igenom varje dag, var jätte jobbigt både psykiskt och fysiskt. Vissa stunder kunde jag få panikångestattacker och börja gråta som en stucken gris av ren frustration och ilska. Ingen kunde trösta mig just i den stunden då det bara rann tårar, inte ens lärarna. Varför klarar alla andra det jag inte klarar av? Varför kan aldrig jag få känna mig nöjd och glad någon gång över att jag gjort någonting bra? Kommer det alltid att vara såhär, ifall jag klarar av 8:an fullt ut hur går det då i 9:an? Tänk om jag hamnar på botten igen och förblir där. Är mer än rädd när jag hamnar i såna tankar! Otroligt många frågor men tyvärr inga svar...men  jag har lovat mig själv (för min egen skull) nu inför 8:an att "inte kasta yxan i sjön innan jag ens försökt minst 1 gång" jag ska fasen klara det här året, jag ska ändra min inställning helst och bli positiv (försöka i alla fall, alla har ju dåliga dagar mer eller mindre...) till saker och ting så kanske livet blir enklare att leva och även prestera. Sluta aldrig ge upp var du än gör, så om du ska göra det 1000 gånger till eller bara 1 gång. Detta kommer bli en jobbigt termin för min del i alla fall, men för även många andra av er också skulle jag tro. Men nu börjar vi om på ett nytt kapitel, och tar nya tag för det här kommer bli både roligt och spännande. Enyoj my friends ♥